Författare: Jessica Chapman

En sak med att ha adhd är att det är svårt med kläder och skor. Det är det i alla fall för mig. Att hitta rätt kläder kan ta en evighet och sedan om de inte sitter bekvämt så kan man få värsta brytet och vägrar att gå iväg alls. Jag har ett par skor jag älskar, med skoinlägg så sitter de perfekt på foten. Jag bävar för den dagen de går sönder, för då vet jag med mig att jag måste köpa nya. Just att köpa nya skor är en jobbig process för mig nämligen. Det jag borde ha gjort är att jag skulle ha köpt flera likadana när jag ändå höll på. Modellen finns ju inte kvar nu tyvärr.

Blir mycket tvätt

Jag har massor av kläder men det är bara ett fåtal plagg jag så att säga använder. Det innebär att jag får tvätta och det rätt ofta. I alla fall då jag kommer ihåg att jag ska göra det. Det händer att jag inser att jag inte luktar så gott, efter att ha haft en tröja på mig allt för länge utan att tvätta. Det är då jag kommer på att jag nog måste just tvätta. Då blir det ofta en mani och jag tvättar typ alla plagg. Det är ju så med mig, det är antingen eller hela tiden. Men det är den jag är, och jag har accepterat det!

Något jag och många andra med adhd är dåliga på, det är att komma ut och röra på sig. Jag vet att jag testade fotboll när jag var yngre, men jag tröttnade snabbt på det. Det är ju nackdelen med adhd, att man snabbt tröttnar på saker samt att man just blir fysiskt trött av att aktivera sig det minsta lilla. Kanske det handlar om att hitta något man faktiskt gillar att göra? Jag var ett tag inne på att börja gå till gymmet, men det gym vi har är det ofta mycket folk på och jag har svårt att vara i samma rum när det är många där. Så får se om det finns andra möjligheter för min del. Jag har fått ett träningsprogram från duktig PT på Idrottsskadeexperten som jag försöker följa så gott jag kan.

Mycket tid går till datorn

Det finns ett stort intresse jag har och det är min dator och datorspel. Dock får ju inte jag direkt någon motion av det. Men mina karaktärer i spelet får ju det! När jag spelar, då klarar jag av att vara social, på sätt jag inte kan på vanliga sätt om man så säger. När jag spelar kan jag prata med folk i mitt headset, både såna jag känner sedan innan och nya människor. Ute i verkliga livet har jag det inte lika lätt med att vara social på det sättet. Då är jag mer tillbakadragen om man så säger. Det vet jag att jag borde öva på, att vara mer ”normal” i sociala situationer, men samtidigt, varför ska man ändra sig för att passa in?

När man har diagnosen adhd så kan man få välja att medicinera mot detta eller välja att låta bli. Det finns idag flera olika sorters mediciner, men de flesta är till för att man ska få en ökad koncentration. I Socialstyrelsens riktlinjer så finns det bland annat med att man bör medicinera som en behandlingsmetod för adhd. Alla följer dock inte dessa riktlinjer och det är inte heller ett måste. Bland de vanligaste medicinerna för adhd finns ritalin, medikinet och concerta. Vissa landsting väljer att inte erbjuda medicin till vuxna, om de inte redan påbörjat medicinering i yngre ålder. Känner du att du behöver ha den hjälpen så är det så klart att du ska välja att ta medicin.

Vad fungerar bäst?

Eftersom adhd ser ut och fungerar olika för olika personer, så är det ju så att hjälper medicin en av dem, så kanske den andra inte alls får samma resultat. Många gånger kan medicinen hjälpa till att öka koncentrationen, få en att fokusera, klara av att organisera. Sedan finns det de som bara upplever biverkningar, som minskad aptit, håglöshet och att man inte känner sig som sig själv. Valet att ta medicin ska vara upp till var och en. Själv tar jag inga mediciner, eftersom jag för det mesta går vardagen att fungera ändå. Detta då jag upplevde just att jag inte kunde äta normalt samt kände mig avtrubbad av att medicinera. Jag föredrar att känna mig som mig själv, hela tiden, oavsett brister!

När man har adhd, oavsett om man är vuxen eller barn, så är det bra med rutiner. För många är det ett måste och blir det ett hack eller något oväntat som sker, så blir man ofta frustrerad och kan inte ta in det. Det blir som en låsning. Rutiner och scheman kan även vara bra att ha, för att komma ihåg att göra vissa saker och för att få en bra struktur i sin vardag. Eftersom man ofta är tankspridd, så är det inte lätt att på egen hand alltid komma ihåg saker som att duscha, äta frukost och så vidare. Det är ju nackdelen med oss med adhd, att vi glömmer bort, eller inte orkar göra vardagliga saker som andra gör utan att tänka på det.

Smarta verktyg som hjälper

Jag har sett att det finns verktyg på nätet där man kan skapa olika scheman, så att man får in rutiner som ska göras. Dessa kan man använda hemma. Även skolan bör se till att göra olika scheman för barn med adhd, inte bara ha de vanliga scheman som alla har. Ofta är det ju så att barn med denna diagnos har svårt att sitta still längre stunder, då är det bra att de får schemalagda pauser till exempel. Personal i skolor bör även få bättre utbildning i vad det innebär att ha ett barn med adhd i klassen, så att de lättare kan hjälpa honom eller henne. Jag har sett allt för många barn, som inte fått den hjälp de behöver i skolan.

Läs även om smarta hjälpmedel här

Det jag tycker är bra är att det har uppmärksammats mer och mer detta att det finns ganska många av oss som har adhd. Förr så var barn med denna diagnos bara ouppfostrade, bråkstakar som var obstinata och sattes i specialklass. Det var innan man visste att det fanns något som hette adhd. Nu när det är en bevisad funktionsnedsättning så har vi kommit en bra bit på väg, men än är det lång väg att vandra. Inte alla vet vad det innebär med adhd, och det är ofta i skolan det fallerar så att säga. Det är samma sak med BUP, som ofta är den instans man har kontakt med som barn och ungdom. De kan sätta diagnos, men sedan har de inte så mycket hjälp mer än kanske skriva ut medicin.

Stöd i vardagen

Det kanske inte finns direkta rehab produkter för personer med adhd, men det har börjat komma andra sorters bra saker som fungerar för personer med koncentrationssvårigheter. Många gånger kan man ju ha svårt att sitta still, som i ett klassrum. Man stör sina klasskamrater för att man trummar med fingrar, klickar med pennan eller gör andra saker. Nu finns det företag som tagit fram saker som man kan pilla på i tysthet, som ökar koncentrationen. Det är bra! Bara skolorna ser fördelarna med och låter barnen använda dem så! Annars är det ju svårt att få den effekten man eftersträvar.

Det som kan vara lite jobbigt när man har en diagnos som säger adhd, är att man inte alltid har det bästa minnet. Nu vet jag ju att det kan ju drabba även de som inte har denna diagnos, men har man adhd är det ofta man är glömsk. Så är det i alla fall för min del. Det jobbiga är när det påverkar vardagen allt för mycket. Nu senast så gjorde jag ju bort mig rejält tack vare mitt dåliga minne. Jag trodde jag hade tappat bort mina nycklar. Jag letade i ryggsäcken, i jackan, i min datorväska, men nej, inga nycklar. Jag kom inte in hemma! Fick lite panik där ett tag!

Ringa efter hjälp

Jag fick ringa en låssmed, som kom och fixade mitt lås. När allt det var klart och jag kom innanför dörren, så upptäckte jag att min kompis låg och sov på soffan. Då kom jag på det. Jag hade ju tidigare på dagen gett honom mina nycklar, för att han skulle hem till mig tidigare än vad jag slutade. Han vaknade till och undrade vad jag sysslade med. Ja, det blev ju en liten dyr historia det där. Jag tror jag får satsa på att ha en extranyckel som jag kan lämna ut till vänner. Eller ha en extra nyckel hos grannen, så att man inte behöver ringa låssmeden för att komma in! Det blir lite väl dyrt om man ska göra det varje gång mitt dåliga minne gör sig påmint.